Kapitel 17 – Tiden

Tiden har avhandlats en hel del på senare år och bristen på tid är ett ständigt återkommande tema. Men tiden tycks endast vara ett ”begrepp” – ett begrepp som vi människor har skapat.

Den som är intresserad av tidsbegreppets uppkomst kan ha stort nöje av att läsa författaren och historikern Lennart Lundmarks bok Tiden är bara ett ord, där han ger en ingående beskrivning av tidsbegreppets framväxt. Från den ”naturliga” tiden – då människan endast följde naturens växlingar, solens upp- och nedgång, årstider med mera och hade ett behov av att sortera sina intryck och upplevelser i någon slags ordning – via de gamla grekerna, klockans tillblivelse, industrialismen och taylorismen med sina tidsstudier av arbetslivet, fram till tågens ankomst och därmed behovet av en lands- och världsomfattande enhetlig tid. Han skriver: ”begreppet tid har inte i första hand formats av djupt tänkande i filosofernas kamrar. Vår ’självklara’ föreställning om en uniform och universell tid har i allt väsentligt formats av teknisk och ekonomisk förändring, inte av stora tankar bakom rynkade pannor. När vi väl insett detta kan vi avdramatisera tidsbegreppet och ta itu med att göra det till vår tjänare i stället för vår herre.”

Det tidsbegrepp vi har idag, där vi uppfattar tiden som en fristående, självständig företeelse – något som finns ”i sig” oberoende av omgivning och sammanhang – är en tämligen ung företeelse och har redan under lång tid ifrågasatts av många.

Tidens vara eller icke vara

Österrikaren Peter Heintel som grundat Tempus, en förening som vill fördröja tiden, säger i en artikel i Göteborgsposten (den 1 april 1998) att tiden egentligen inte finns. ”Det som finns är processer, rörelser och förändringar. Att stycka dem i bitar, mäta dem och kalla dem för tid är ett mänskligt påfund. Att mäta alla processer efter samma måttstock är en orimlighet.” Lennart Lundmark säger i samma artikel: ”Bara medvetandet om att klockor inte mäter något som finns därute och som fortskrider i en viss takt ger oss en ny frihet”.

* * *

Samtidigt som vi kan se att den enhetliga tiden skapat så många möjligheter och framsteg i världen, behöver vi skaffa oss modet att mera anpassa tiden till vår egen rytm, att kunna leva mer i nuet. Tillåta oss att ibland arbeta mycket, ibland mindre, att ta hand om barn, studera, göra något annat för vår utveckling. Vi behöver tänka om, men framför allt: våga tänka själv!

Nästa gång du tittar på klockan, kära läsare, kom ihåg att den bara mäter det vi människor har kommit överens om att den ska mäta!

föregående <- kapitel -> nästa