Kapitel 9 – Delpersonligheter

* * *

Att arbeta med delpersonligheter kan vara en hjälp att integrera motsatser inom oss, att identifiera våra inre bråkstakar och kunna nå större inre samling. Motsatser och paradoxer kan måhända ibland göra livet mer intressant och även tjäna kreativa syften. De kan vara en drivfjäder till att uttrycka oss på olika sätt. Hur skulle till exempel Ingmar Bergmans filmer sett ut om han inte haft sina ”dämoner”? Men vi upplever oundvikligen otrygghet, om vi endast identifierar oss med de delar av oss som kommer och går – med de tillfälliga jagen.

Delpersonligheter (ibland kallat persona eller masker) är en benämning på delar inom oss som – på grund av att vi inte haft möjlighet vara oss själva fullt ut – blivit förvanskade och inte längre uttrycker våra äkta behov. Men delpersonligheter är inte en samling olika delar, som existerar inom oss utan samband med varandra – under ytan finns essensen, vårt centrum.

Varje delpersonlighet representerar ett behov hos mig. Men om vissa delar av mig har motstridiga behov, blir det obalans och konflikt i helheten, med disharmoni och minskat energiflöde som följd.

Inom psykosyntesen brukar man likna de många delarna i vår personlighet – våra olika behov – vid en orkester, en skådespelarensemble eller besättningen på ett skepp. För att fungera måste vi integrera delarna/ensemblen så att de spelar samma melodi, pjäs eller arbetar för samma syfte. Det fungerar inte om alla orkestermedlemmar spelar varsitt stycke. Vi måste få delarna att samarbeta i stället för att bekämpa varandra. Det är inte fråga om att förtränga eller göra sig av med någon del. De ska finnas kvar inom mig men vissa delar får inte ta över och styra de andra. Vi behöver utveckla en stark dirigent/regissör/kapten som kan få våra delpersonligheter att samarbeta för ett gemensamt bästa, för helheten och till-sammans bli mer än delarna.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa