Kapitel 11 – Medvetandet

Det rena medvetandet, innan det identifierat sig med någon som helst form, tomt på innehåll, bara vibrerande energi, allomfattande och platslöst – ingenting och allt. Hur skildrar man det? I logikens namn borde detta kapitel vara blankt!

När jag skriver detta i maj 2007, läser jag i tidskriften Forskning och Framsteg en artikel kallad Han har tänkt längst om ryssen Andrei Linde, en av världens främsta kosmologer och god vän med Stephen Hawking, där han sägs spekulera om ”att vår beskrivning av univer-sum kan förbli ofullständig så länge vi inte löser medvetandets gåta. Kanske är vår inre verklighet ännu verkligare än den materiella världen utanför.”

Flera forskare menar att medvetandet kan vara den primära verkligheten, ur vilken den sekundära materiaverkligheten framträder. Medvetandet skulle alltså kunna vara grunden för hela vår verklighet, så vad vore väl mer intressant än att försöka vidga vår förståelse kring det?

Vad är medvetandet?

Ingen har hittills kunnat definiera vad medvetandet är och ingen forskare har funnit platsen för det. Det rena medvetandet är inte statiskt utan levande, dynamiskt, bortom tanke, bortom form och alltså svårt att ”sätta fingret på”. Inte heller har man kunnat finna medvetandet i vår hjärna, även om vi använder hjärnan för att bli medvetna om medvetandet. Lyckligtvis behöver vi inte ha någon definition på vad medvetandet är för att kunna använda oss av det.

Även om ingen slutgiltigt har kunnat ”bevisa” vad medvetandet är, finns det många teorier och även förklaringsmodeller.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa