Kapitel 19 – Relationer och kärlek

 

Kärlek övervinner allt. Kärlek kan försätta berg, heter det. Kärlek kan vara något betydligt större än vi kanske i vardagslag tänker. Kärlek är en grundläggande kraft/energi som vi inte kan leva utan (till skillnad från till exempel aggression). Vi vet att spädbarn dör utan kärlek och beröring även om de får mat och torra blöjor.

Under mitt läsande (för eget växande och för denna bok) har jag stött på många skildringar av den ”superförenade kraft” som naturvetenskapliga forskare letar efter – den teori som skulle kunna ge en enda förklaring till hur universum fungerar – och på flera ställen framskymtar aningar om att denna superförenade kraft skulle kunna vara kärlek.

Budskapet låter bekant, det är inte nytt, men kommer den här gången från ett kanske oväntat håll, att vi även vetenskapligt skulle kunna få belägg för kärlekens starka kraft – kärlek som den högsta arbetande energin, själva livsprincipen. Flera vetenskapsmän har varit inne på det spåret, bland andra David Bohm, som menade att den kraften skulle kunna vara ”kärlek i betydelsen mycket intensiv energi”.

Tänk om kärlek är den högre kraft som håller samman universum!

När jag vid ett tillfälle körde bil och samtidigt funderade över tomrummet – energihavet som kvantfysiker kallar ”möjligheternas hav” – spelade radion plötsligt den gamla låten Sea of Love!

Tänk om ”möjligheternas hav” är ett hav av kärlek!
Tänk om vi lever i ett hav av kärlek utan att inse det?
Tänk om kärlek är sanningen.

* * *

Relationer

Om vi kan ta till oss att det är vi själva som skapar vår verklighet, att allt vi upplever, upplever vi inom oss, kan vi börja bygga verkligt meningsfulla och medvetna relationer.

Våra relationer är det perfekta instrumentet för att utvecklas och finna vår sanna kraft. Relationer bringar fram kärleken inom oss men även våra värsta farhågor, som rädslan att bli avvisad, övergiven, att inte duga.

Relationer ger oss tillfälle att se och arbeta igenom de delar av oss som behöver läkas, de delar som vill döma, anklaga och liknande och som vill lägga ansvaret utanför oss själva. Vi vet att våra känslor inte beror på någon annan utan på hur vi hanterar energin inom oss. Mitt välmående, min glädje och lycka genereras inom mig och varje smärtsam känsla talar om för mig att här finns något jag behöver lära mig att hantera på ett bättre sätt. Vi kan se hur ett sådant synsätt skulle påverka våra relationer, vår syn på kärlek, på livets mening.

Relationer handlar ytterst om allas våra möjligheter att bli hela, att nå vårt centrum och den villkorslösa kärleken inom oss.

Att kärleken finns inom oss själva är lätt att se, när vi befinner oss i enhetsmedvetandet, men när vi återgår till egots dualistiska synsätt, tappar vi tillgången till den sortens vidvinkelsyn. Längtan efter enhet får oss att söka kärleken utanför oss själva, men kärleksflödet uppkommer inom oss – kärleken kommer ur enheten med varat.

Kärleken är odelbar och svårigheterna kommer först när vi börjar använda separationstänkande – ”jag älskar den, men inte den” och så vidare. Det är aldrig kärleken som ställer till förtret utan det vi tror är kärlek – eller hör till kärlek – som maktkamp, svartsjuka, äganderätt och liknande, som allt kommer ur rädsla.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa