En sammanhängande värld

 

* * *

Det som pågår i samhället idag är en revolution inom oss människor. Den nya tanken växer av egen kraft och kommer inte genom yttre påtryckningar. Den växer fram av lust, av behov och går inte att hejda. Den är självalstrande, är ett naturligt utvecklingssteg.

Vi lever i en värld av möjligheter där framtiden inte är förutbestämd. Ett intelligent universum med ett grundmedvetande, ur vilken världen kan ta form – en grundenergi som tycks kunna uttrycka sig i oändligt många former. Själv kommer jag osökt att tänka på Barbapapa och hans härliga familj, där alla raskt kan omforma sin energi efter behov och skapa det de behöver!

Medvetande och materia verkar vara en fråga om vibrationshastighet och täthet, i ständig omvandling från uppbyggnad till nedbrytning. Även vårt ”jag” tycks vara ett innehåll i medvetandet – ”en tillfällig förtätning av vakuumenergin” som en av mina kursdeltagare uttryckte det. För egen del kan jag se, när jag tittar tillbaka, att det inte var ”jag” som knakade ihop den gången för 28 år sedan, utan min verklighetsuppfattning. Läkningen handlade om utveckling, att lära mig att uppfatta livet på ett annat sätt, att vidga mitt medvetande.

Vi tycks vara mitt uppe i en universell medvetandehöjning, som ger oss möjlighet att se verkligheten på ett sätt vi inte tidigare förmått, eftersom våra sinnen inte varit anpassade till den. En medvetandehöjning som tillåter oss att vara medskapare i den värld som växer fram.

Precis som cellerna i vår kropp kan tyda all information vi ger den och sända ut den till kroppens alla delar, kan kanske vårt medvetande tolka signaler från vår större ”kropp”, tolka den information som finns i universum.

Vad kommer det att innebära att vara människa i en värld, där allt i grunden anses vara energi? Där vi har vår djupaste identitet i varat, inom oss, där vi människor förstår att vi själva har ansvar för vad som kommer till uttryck i världen. Där huvudsyftet med våra liv är att utvecklas till högre medvetandenivåer.

* * *

Vägs ände

Vår gamla verklighetsmodell har nått vägs ände. Den är helt enkelt inte längre användbar i ljuset av senare års forskningsrön. Vi går nu vidare till en ny nivå som kommer att präglas av associativt tänkande och helhetssyn, där vi förenar logik och känsla, hjärna och hjärta. Där den holistiska modellen kommer att komplettera den logiska, analytiska modellen.

Denna förändring kommer att påverka alla områden i vårt liv – vår syn på kunskap, på arbete och så vidare. Vi kommer att bli mindre resultatinriktade och mer processinriktade.

Ett övergripande krav kommer att vara meningsfullhet, och meningsfrågor kommer att kräva en annan vetenskap. Sökandet efter den bakomliggande enheten kommer att öka behovet av att föra samman olika forskningsinstanser. Dagens kvantitativa forskningsmetoder kommer att kompletteras med kvalitativa metoder, för att öka vår kunskap om den inre verkligheten, kunskap som vi inte kan få från yttervärlden.

Vår utmaning blir väl att balansera yttre välstånd med inre välmående. För att ha möjlighet att ta itu med vår inre utveckling behöver vi även den yttre tryggheten. Mat, tak över huvudet och en fredlig värld. Inre utveckling kräver tid för reflektion och bearbetning.

Den ökade medvetenheten kommer att hjälpa oss att på ett högre plan kunna ta itu med problem och svårigheter i samhället. Så länge vi enbart ser delarna och inte helheten är våra ansträngningar dömda att misslyckas. På åsikternas nivå kommer vi svårligen att enas.

Vi kan bara uppnå en bättre värld genom frivillighet. Allt som innebär tvång är av övergående natur. Vägen är att höja vår medvetandenivå – att vi medvetet väljer en annan livsstil för att det ger mer.

Många verkar nu tröttna på ytligheten i vårt samhälle, att jäkta och ägna sig åt överkonsumtion. Miljöhoten hopar sig och vi börjar inse att vår livsstil och våra handlingar slår tillbaka på oss själva.

* * *

Vi människor behöver utmaningar och problem att lösa för att må bra och utvecklas. De som arbetar för en bättre värld mår bättre än de som inget gör och ser sig som offer för omständigheterna. Någonting kommer vi att ägna vår energi åt, så varför inte åt det som är viktigast för oss. Vi kan fråga oss: vad vill vi minnas när vi blir gamla att vi gjorde med våra liv?

* * *

Med en positiv utveckling kommer vi i framtiden att få se människor med större balans mellan vänster och höger hjärnhalva, mellan den manliga och den kvinnliga aspekten, med en syntes mellan hjärta och hjärna. Vi kommer att kunna leva i en ljusare och mera kärleksfull värld, i kontakt med vår inre vägledning, vilket är den enda hållbara utvecklingen. Vi lever mitt uppe i ett mirakel men hinner ofta inte se det.

* * *

Tänk om detta verkligen är paradiset. Men i ett gör-det-själv-upplägg!

föregående <– kapitel