Kapitel 15 – Hjärtats intelligens

Det sägs att den längsta resan vi kan göra i livet går från huvudet till hjärtat – att gå från ett fragmenterat synsätt till ett sammanhängande – det verkliga paradigmskiftet i vårt inre.

Hjärnan brukar sägas vara kall och klar och hjärtat varmt och blint, men genom att få hjärta och hjärna att samarbeta, kan vi utveckla det författarinnan Sanaya Roman kallar ”the wise heart and the loving mind”. När vi är väl förankrade i hjärtat fungerar vår hjärna optimalt. När vi tolkar tillvaron via hjärtats intelligens kan vi inte uppleva stress eller rädsla. Vi kan inte heller vara uttråkade eller se problem som speciellt problematiska, vi ser dem mera som en annan väg – med andra erfarenheter och möjligheter. Hjärtat kan acceptera det men oftast inte hjärnan, som vill styra resultatet och ju mer vi vill styra, desto mer stressande blir tillvaron. (Rädsla stänger hjärtchakrat).

Hjärtmuskeln lär vara det första organ som bildas i kroppen. En ”information”/intelligens som får de första cellerna att organisera sig och bilda resten av kroppen. Denna information är kopplad till medvetandet – det ”icke-lokala” medvetande som finns i varje del i universum.

Hjärtat är kanske vårt egentliga kunskapscentrum. Genom centrala nervsystemet tar hjärtat upp elektromagnetisk information från omgivningen, information som våra fem sinnen inte kan registrera. Informationen bearbetas i hjärtat och skickas upp till hjärnan i form av intuition.

Som vi såg i kapitel 14 är thymuskörteln relaterad till vårt hjärtcenter och thymuskörteln anses också vara platsen för vår jagkänsla. När vi pekar på oss själva för att säga: “det är jag” eller “det var jag som gjorde det”, pekar vi på thymuskörteln. Skulle vi peka på huvudet tolkas det snarare som att vi gjort något tokigt.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa