Kapitel 18 – Nuet – autentisk närvaro och lycka

 

* * *

Alltid nu

När vi organiserar våra upplevelser linjärt förefaller tiden framträda som dåtid, nutid och framtid, men vi kan egentligen inte uppleva något som ligger utanför nuet. Det är alltid nu. Gårdagen var ”nu” när den utspelade sig. Det var ”nu” för 2000 år sedan, det var ”nu” när vi föddes och det kommer att vara ”nu” när vi dör. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas en tid som inte är nu. Det förflutna upplevs nu. Planering för framtiden görs nu. När framtiden är här, har den blivit nu. Vi upplever allting i nuet – nuet är allt som finns; allt annat är tankar, drömmar, minnen etcetera – som tas fram i nuet.

Hur långt är nuet? Ögonblicket? Intellektet vill gärna dela upp nuet, att livet skulle bestå av ett oändligt antal ”små-nu”. Men det är återigen en tankekonstruktion. I kontakt med helhet-en kan vi uppleva att nuet är evigt – ett enda evighetslångt nu och i detta nu vistas jag. Min uppgift är att hålla mig närvarande i det – där ligger kraften och utvecklingsmöjligheten.

Tanken flyr från nuet. Om vi hela tiden är i intellektet, lever vi i en mental konstruktion och missar upplevelsen av nuet – det enda verkliga. Vi behöver både tiden och intellektet, klock-an och almanackan för att fungera i den här världen, men vi kan ändå leva i en medveten-het om varat och nuet.

Krishnamurti menar att vi måste lära oss att ”dö” från gårdagen för att kunna möta varje dag ny, att kunna uppleva tillvaron med ett fräscht sinne – som om det vore första gången jag betraktade den.

* * *

Livets läxor lärs i vardagen

Vi kan välja att se livet som en spännande inre resa, där tillvaron tillhandahåller de situa-tioner och personer vi behöver för att växa och utvecklas, för att synliggöra våra mönster – om vi vill se dem. Att sträva efter en livsstil som gör att vi inte skapar nya pålagringar, ny smärta. Att se till att vi har möjlighet till reflektion och närvaro nog att se meningen i det som händer oss, att ha möjlighet ta hand om våra upplevelser när de inträffar (eller när gammalt kommer ikapp oss) och kunna använda dem för vårt växande. Som vi konstaterat tidigare, behöver vi inte söka i vårt förflutna efter orsaker och förklaringar. Har vi obearbetade känslor och upplevelser inom oss, ger de sig till känna i nuet. Garanterat! Om vi är observanta kan vi även se att de misstag vi gör nu beror på det vi ska lära oss just nu.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa