Kapitel 13 – Kvantpsykologi

 

Första gången jag mötte ordet kvantpsykologi var 1992 i Danah Zohars bok Kvantjaget. Några år senare läste jag Stephen Wolinskys Upptäck kvantpsykologin, där han bygger vidare på kvantfysiska och österländska tankegångar, på David Bohms och andras fun-deringar om att allt hänger samman. Kvantpsykologin kan även sägas vara en fortsättning på de inriktningar inom psykologin, som utgår från att det finns en bakomliggande helhet, som Roberto Assagiolis psykosyntes med det högre självet, Viktor Frankls logoterapi med vikten av att finna en högre mening i tillvaron, Jungs kollektiva omedvetna med flera. Kvantpsykologin utgår alltså från den världsbild som nu växer fram och som ger ett paradigmskifte även inom psykologin.

I kvantpsykologin ser man inte längre ”jaget” som något isolerat och avskilt utan i relation till omgivningen, sammanvävt med den bakomliggande helheten. Jaget är ett innehåll i medve-tandet. För att åter citera David Bohm: ”Hypotesen att mänskligheten är ’de många’ gäller fram till en viss punkt men bortom denna punkt stämmer den inte längre.” De många smälter så småningom ihop till en enhet och till syvende och sist verkar allt vara ett enda stort medvetande.

Kvantpsykologin studerar det bakomliggande fältet, den oföränderliga bakgrunden, ofta liknad vid en filmduk. Duken på vilken hela vårt livs film utspelar sig, medan vi är så upp-tagna av våra aktiviteter att vi sällan upptäcker denna bakomliggande helhet. Vi är så vana att avgränsa, att se världen uppdelad i bitar, i saker och händelser. Men finns det egentligen några gränser, som inte människan har åstadkommit? Om vi ser jorden från rymden, kan vi se att det inte finns några gränser på själva klotet. Gränserna finns i våra sinnen. ”Kosmos är en helhet utan sömmar.”

I kvantpsykologin övar man sig att ha med helhetsmedvetandet i upplevelsen av världen, att vara medveten om rymden mellan tingen, tystnaden mellan orden, mellan tonerna. Att se energiaspekten i allt, i tankarna, känslorna, begreppen, språket, materian, ljuden, tystnaden och se att tomheten är levande, vibrerande energi. När vi kan lära oss att ta med denna rymd i vår upplevelse, får vi en vidare bild av verkligheten, en större förmåga att iaktta ”partikelverkligheten”, materian och de tankeformer som uppkommer i medvetandet. Vi får en distans som gör det lättare att välja vad vi vill identifiera oss med och kan lättare undvika omedveten identifiering med än det ena än det andra.

Sätt dig bekvämt till rätta och slappna av, se dig omkring och öva dig att lägga märke till rymden mellan tingen – energivärlden. Se, lyssna, känn rymden – den vibrerande energin omkring oss. Med övning kan du bli lika bekant med energivärlden som med den manifesta världen.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa