Kapitel 12 – En holistisk världsbild

 

Om allt är ett enda stort medvetande och om vi accepterar tanken att universum skulle vara ett hologram, att allt hänger ihop i ett odelbart helt, att energivärlden är den primära verklig-heten som skapar den sekundära, manifesta världen, vad skulle det innebära för vår världs-bild, för vår identitet, för vår jaguppfattning?

Låt oss leka med tanken! Om mänsklighetens medvetande i grunden är ett, innebär det att vi alla på ett plan är varandra. Det sägs ju att var och en är sig själv närmast, men det skulle i så fall vara samma sak. Vi är varandra och allt vi gör påverkar allt annat i all oändlighet. Det jag ger ut kommer tillbaka till mig själv.

Vad skulle en sådan verklighetsuppfattning betyda för exempelvis vår syn på relationer, för vår syn på kärlek? Ja, en fullständig revolution i omtänkande.

Vad skulle det innebära för vår livsuppfattning, om vi skulle acceptera att vi är medskapare till vår verklighet och vår livssituation, både individuellt och kollektivt?

Vad skulle det betyda för synen på vår hälsa, om vi accepterade att vi genom våra tankar, känslor och handlingar kan bidra till vår hälsa?

Vi skulle vara tvungna att inse vilka komplexa varelser vi är, vilka resurser vi har tillgång till och vilka krafter vi kan utveckla.

Relationsnätet

Om helheten finns i varje del och varje del innehåller helheten, är vi i viss mån inblandade i allt som sker och vi kan aldrig frigöra oss från detta relationsnät.

Vi skulle alla vara celler i samma universella organism och varje tanke, val och beslut skulle påverka (och påverkas av) denna gemensamma jättekropp. Medvetet eller omedvetet kom-municerar vi hela tiden med allt omkring oss, är en del av allt som finns. Jag har alltså ett ansvar för min kommunikation – att veta vad jag bidrar med till det gemensamma – men också inse att jag påverkas av och är en oupplöslig del av omgivningen – vare sig jag vill eller ej.

* * *

föregående <- kapitel -> nästa